Champion-Loa

NU NÄR KVÄLLS-PRESSEN basunerar ut storm och snö-oväder var och varannan dag började det kännas litet pressat att Loa endast var ett litet spårprov i öppen-klass ifrån sitt vilt-spårchampionat. Att provspåra kräver ju liksom barmark. För att inte tal om en domare... De flesta provdomarna jagar ju så här dags på året så att få till ett spårprov är inte alltid världens enklaste manöver så här i slutet av oktober.
LOA OCH NINJAS UPPFÖDARE BERIT har en hel kö av nästintill färdigmeriterade eftersökshundar som med fog aspirerar på provtillfällen. Likafullt fick våranses Loa en av de få tillgängliga "slottarna" hemma hos Christoffer i Knutshyttan.
JAG OCH GUDDOTTER JOHANNA lade Loas första spår i maj i fjol i vår närmaste storskog och Loa var direkt road och intresserad. Därefter gjorde hon ett par riktigt lovande nybörjarspår hemma och så växlade vi över till att gå spår uppe hos uppfödare Berit som har en ypperlig mossbelupen skog för ändamålet.
I SEPTEMBER I FJOL var jag med Loa och Kennel Varggulds Marie som har radagasthanen Pricken uppe i Söderfors och gick anlagsprov för Danne Andersson. Båda vovvarna fixade det alldeles utmärkt. Nu har de båda gått varsina tre öppenklass-spår ovanpå det - i Rengsjö, Delsbo och nu då i Knutshyttan - och alla med förstapris. Då blir man liksom viltspårchampion. Grattis till oss alla kort sagt!!
PS. Det är tufft att vara radagastare... Många aktiva hundar och hundägare i den kretsen. Berit hinner inte mer än uppdatera Prickens och Loas nya championresultat på Radagast Cup och placera Loa på bronsplats... Så ringer Räv-Per in att han skjutit ytterligare en räv för makalösa rävsprängerskan Sissi. Loas fem minuter av fame var över och swosh ner från prispallen ;-) DS.

Loa flaskborste

LOAS GRYTKAPACITET har prövats ånyo. I tio gryt på raken, på en dag. Snacka om att få praktisk erfarenhet. Nu visar det sig att både grävlingar och rävar på just den här jaktmarken har hackat sig in på en viss server där delar av jaktlagets digitala almanackor ligger tillgängliga. När de ser att Palle eller Johan skriver "grytjakt" då drar de i svinottan till säkra oinventerade tillhåll.
EGENTLIGEN VAR LOA BARA flaskborste till Ninjas pappa förliggaren. Men hade det funnits en räv hemma - vilket det nog gjort i ett av gryten litet tidigare på morgonen - så hade hon haft chans att nå sitt championat där och då. Detsamma hade gällt för Morton om grävlingen i grytet nere vid sjön hade varit kvar hemma. Men Loa bockade av gryt efter gryt; effektivt, ärligt, tydligt läsbart.
DET SATT MÅNGA DUKTIGA SPRÄNGARE och väntade förgäves i bilarna, men lilla rookien Loa fick förtroendet förnyat om och om igen. Det var en fröjd att se henne jobba undan och man blir så otroligt imponerad över att hon så självklart redan vet att det är grytet hon ska välja i en skog fullproppad med grisbök, viltstigar och växlar, älgskit och fräscha rådjurslegor.
GRYTRAKETEN Ella, eller Mäster Sixten och för den delen championsprängarmamman Kajsa och -syrran Luna satt förgäves och väntade på sin tur i bilarna, medan Loa fick hållas. Och det tack vare deras mattar och hussar, dvs jägarna på bilden ovan - Johan, Sophie med ryggarna hitåt och Palle och Berit ovan dem.

ADESSO - vi ringraziamo!!!

Loa goes down under in Delsbo.

FÖR NÅGRA HELGER SEDAN var Loa i Delsbo för sin allra första skarpa grytjakt. Dessförinnan hade hon lämnat provgrytande bakom sig efter två anlagsprov och givits möjlighet att sniffa på och röra sig i Storgrytet. Men det var i Delsbo som Loa at large skulle gälla.

MATTE A VAR TVUNGEN att vara på annat håll så Sophie, Berit och Palle samsades om att transportera och se om Loas behov hela helgen. Det var givetvis många hundar på plats och inte minst ett par förliggare som liksom Loa och Ninja gärna vill avsluta sina championat före jul ;-) Men Loa fick chansen på tre ganska olika gryt och enligt samfällda rapporter, från ovan nämnda samt Tina, så jobbade hon kanonbra. Som om hon aldrig gjort något annat i princip. I det sista grytet hade hon grävling och var helt klart i kontakt med densamme. Tina som stod närmast kunde klocka hennes rörelser och var så eld och lågor att hon vill låna Loa för egen grytstädning under hösten ;-)

TYVÄRR VAR DET INGET LÄGE ATT GRÄVA, så hon fick inte kröna insatsen med ett avslut. Men hon fick en powershot av erfarenhet och kunskap med sig hem. Palle körde sedan ner henne, syster Luna och lilla valpen Greta till Almunge medan de andra åkte på utställning i Sundsvall (där syster Lond fick sitt första CK!!.

EN GLAD OCH TRÖTT LOA flyttade över till Matte As bil - rätt grävlingsloppig, men inte en skråma någonstans på kroppen. Det är också ett kvitto som heter duga.