Loa är plötsligt två år! Det har gått så fort och vi har alla orättvist länge krävt av henne att vara vuxen eftersom Isak har varit Valpen sedan han kom i oktober i fjol. Loa må ha mognat, men hennes härliga lekfulla levandsglada ungflicksjag vill man inte avvara en endaste dag i livet. Om ett skratt förlänger livet och käften, så har Loa breddat allas våra trutar och givit oss feta livsförläng-ningar! Grattis söta lilla glädjespridare!
Vi stack norrut redan på tisdagens morgon. Först blev det himla mycket åka bil. Våranses Saab har en före detta luftkonditionering som numera lämnar en del övrigt att önska - så man får sitta där i fartvinden med fladdrande öron hela vägen från södra Roslagen till Ångermanlands himmelska Ådal. Men man vet att det lönar sig för när matten gjort det hon ska - nästan alltid möten och sådant - så kör hon ut till niporna vid älven och så får man simma i Ångermanälven så länge man vill. Nästan... Hennes tålamod är ju inte ett resårband precis... Men man fååår simma i fräscht vatten och länge nog.
Ninja äääälskar att simma, särskilt i älven för då kan matte gå på land och man kan simma motströms och medströms i långa sjok. Fast allra bäst ändå poolen i Sacrofano. För där kunde man simma hur länge som helst. Loa imiterar Nin så hon tycker att simma är som en tävling, med Ninja. Sedan är hon väldigt intresserad av det som är på botten så efter en stunds eftertanke så stoppar hon ner huvudet i vattnet och det ser verkligen sååå corny ut. Isak är väl att betrakta som Adessos badkruka än så länge... Men litet häftigt var det allt.
