Champion-Loa

NU NÄR KVÄLLS-PRESSEN basunerar ut storm och snö-oväder var och varannan dag började det kännas litet pressat att Loa endast var ett litet spårprov i öppen-klass ifrån sitt vilt-spårchampionat. Att provspåra kräver ju liksom barmark. För att inte tal om en domare... De flesta provdomarna jagar ju så här dags på året så att få till ett spårprov är inte alltid världens enklaste manöver så här i slutet av oktober.
LOA OCH NINJAS UPPFÖDARE BERIT har en hel kö av nästintill färdigmeriterade eftersökshundar som med fog aspirerar på provtillfällen. Likafullt fick våranses Loa en av de få tillgängliga "slottarna" hemma hos Christoffer i Knutshyttan.
JAG OCH GUDDOTTER JOHANNA lade Loas första spår i maj i fjol i vår närmaste storskog och Loa var direkt road och intresserad. Därefter gjorde hon ett par riktigt lovande nybörjarspår hemma och så växlade vi över till att gå spår uppe hos uppfödare Berit som har en ypperlig mossbelupen skog för ändamålet.
I SEPTEMBER I FJOL var jag med Loa och Kennel Varggulds Marie som har radagasthanen Pricken uppe i Söderfors och gick anlagsprov för Danne Andersson. Båda vovvarna fixade det alldeles utmärkt. Nu har de båda gått varsina tre öppenklass-spår ovanpå det - i Rengsjö, Delsbo och nu då i Knutshyttan - och alla med förstapris. Då blir man liksom viltspårchampion. Grattis till oss alla kort sagt!!
PS. Det är tufft att vara radagastare... Många aktiva hundar och hundägare i den kretsen. Berit hinner inte mer än uppdatera Prickens och Loas nya championresultat på Radagast Cup och placera Loa på bronsplats... Så ringer Räv-Per in att han skjutit ytterligare en räv för makalösa rävsprängerskan Sissi. Loas fem minuter av fame var över och swosh ner från prispallen ;-) DS.

Loa flaskborste

LOAS GRYTKAPACITET har prövats ånyo. I tio gryt på raken, på en dag. Snacka om att få praktisk erfarenhet. Nu visar det sig att både grävlingar och rävar på just den här jaktmarken har hackat sig in på en viss server där delar av jaktlagets digitala almanackor ligger tillgängliga. När de ser att Palle eller Johan skriver "grytjakt" då drar de i svinottan till säkra oinventerade tillhåll.
EGENTLIGEN VAR LOA BARA flaskborste till Ninjas pappa förliggaren. Men hade det funnits en räv hemma - vilket det nog gjort i ett av gryten litet tidigare på morgonen - så hade hon haft chans att nå sitt championat där och då. Detsamma hade gällt för Morton om grävlingen i grytet nere vid sjön hade varit kvar hemma. Men Loa bockade av gryt efter gryt; effektivt, ärligt, tydligt läsbart.
DET SATT MÅNGA DUKTIGA SPRÄNGARE och väntade förgäves i bilarna, men lilla rookien Loa fick förtroendet förnyat om och om igen. Det var en fröjd att se henne jobba undan och man blir så otroligt imponerad över att hon så självklart redan vet att det är grytet hon ska välja i en skog fullproppad med grisbök, viltstigar och växlar, älgskit och fräscha rådjurslegor.
GRYTRAKETEN Ella, eller Mäster Sixten och för den delen championsprängarmamman Kajsa och -syrran Luna satt förgäves och väntade på sin tur i bilarna, medan Loa fick hållas. Och det tack vare deras mattar och hussar, dvs jägarna på bilden ovan - Johan, Sophie med ryggarna hitåt och Palle och Berit ovan dem.

ADESSO - vi ringraziamo!!!

Loa goes down under in Delsbo.

FÖR NÅGRA HELGER SEDAN var Loa i Delsbo för sin allra första skarpa grytjakt. Dessförinnan hade hon lämnat provgrytande bakom sig efter två anlagsprov och givits möjlighet att sniffa på och röra sig i Storgrytet. Men det var i Delsbo som Loa at large skulle gälla.

MATTE A VAR TVUNGEN att vara på annat håll så Sophie, Berit och Palle samsades om att transportera och se om Loas behov hela helgen. Det var givetvis många hundar på plats och inte minst ett par förliggare som liksom Loa och Ninja gärna vill avsluta sina championat före jul ;-) Men Loa fick chansen på tre ganska olika gryt och enligt samfällda rapporter, från ovan nämnda samt Tina, så jobbade hon kanonbra. Som om hon aldrig gjort något annat i princip. I det sista grytet hade hon grävling och var helt klart i kontakt med densamme. Tina som stod närmast kunde klocka hennes rörelser och var så eld och lågor att hon vill låna Loa för egen grytstädning under hösten ;-)

TYVÄRR VAR DET INGET LÄGE ATT GRÄVA, så hon fick inte kröna insatsen med ett avslut. Men hon fick en powershot av erfarenhet och kunskap med sig hem. Palle körde sedan ner henne, syster Luna och lilla valpen Greta till Almunge medan de andra åkte på utställning i Sundsvall (där syster Lond fick sitt första CK!!.

EN GLAD OCH TRÖTT LOA flyttade över till Matte As bil - rätt grävlingsloppig, men inte en skråma någonstans på kroppen. Det är också ett kvitto som heter duga.

Mora, domare Per & kompani

DET VAR SÖNDAG EN BIT IN i augusti, storstilat välbesökt grytprov i Moratrakten, men också ett par dagar efter Radagast-Berits födelsedag. Det kan inte gå obemärkt förbi tänkte hennes valpköpare Tina (i maskopi med adesso-annica) varpå Tina, som tillhörde de uppsalaensiska förtrupperna, hade inhandlat tårtor för att alla skulle få fira de vita grytmarodörernas främsta härförare. SÅ VID SAMLINGEN INFÖR grytprovet i Mora så stämde Tina upp med hurrarop och ståhej. Berit är ingen blyg viol direkt, men nog kunde man notera att den typen av uppmärksamhet gjorde henne lätt rosig om kinderna och flyktbenägen. Så efter lite skräckblandat förtjusta blickar under lugg tog hon full fart mot grytet för att spana in sina många radagasthundars fina insatser. PER "RÄV-PER" ANDERSSON BEDÖMDE grythundar in spe i provgrytet i Mora. Däribland Kennel Adesso tre - Ninja och Loa fick varsitt gk anlagsprov sprängare och lillemand Isak, som nyss bastat 1 år, gk grytkaraktär. Loas syrra Kitty gjorde sitt anlagsprov nummer två hon med. Hon var lysande. Jag hörde henne på väg till bilen efter Loa. Så nu är det ett varsitt jaktprov som skiljer Loa och Kitty från den tredje syster Luna som tog sitt championat i våras redan. Ninja ska också förhoppningsvis kunna göra jaktprov i naturgryt framöver. Det har hänt mycket med alla tre adessohundarna denna säsong. DET VAR ETT VÄLDIGT TREVLIGT arrangemang runt provet i Mora. Nu kan jag ju inte namnet på dem alla - men Einar, Håkan och Mona-Lill (med flera) sekunderade Per i hans gärning. Inga bedömningar utgavs förrän vid prisutdelningen. Det enda budskap man fick var att det var ok att kalla ut hunden - för att det var klart eller för att det var hopplöst och den stipulerade tiden var ute. Spänningen var olidlig. Alla stannade kvar och fick se en imponerande foxterrier vinna provets bästa hund. Coolast från södern var ändå Tinas Ziggy, Radagast Bilbo. Parsonrasens andra godkända förliggare, efter Palles Sixten - Sveriges första fullödigt jaktliga trippelchampion. Tina var bra nervös under det långa provet. Men belöningen kom - Ziggy blev godkänd!! Då var Tina salig och litet rörd. Det var vi alla, kan jag säga. DET VAR EN RESA VÄL VÄRD varenda mil. Till och med i baksätet... Ni som känner mig vet vilket osannolikt uttalande det är ;-)

En vecka efter superduperdagen 7/7...

Vi har haft fullt upp att ta hand om efterbörden efter våra hälsingska framgångar på grytlägret i Rengsjö. Jobba i kapp, vila upp oss, vända och vrida på alla de fotografier som togs på diverse radagastare, gli adessi och andra närvarande. Bara det att uppdatera hemsidan med alla härliga resultat ;-). Kärt besvär, men ändå... Sent omsider kom insikten att ett av de gamla målen för Ninja att bli Godkänd Eftersökshund gryt faktiskt är uppnått. Med karaktärsprov och anlagsprov viltspår avklarade -03, apporteringen -04 och nu det godkända sprängaranlagsprovet i grytet! För Loa återstår endast apporteringsprovet för att nå till samma nivå. Ninja, Loa och Isak har relaxat efter dagen då allt skulle ske och de facto skedde. Den 7/7 blev en verklig höjdare som resulterade i fyra godkända hundliga arbetsprov och lika många diplom. Det som verkligen imponerar är hundarnas kapacitet. Efter en stökig natt med en i-sista-minuten-packande matte, tidig uppstigning, förväntningar modell grande, resan i varm bil och väntan i en ännu varmare bil, om än ställd i skuggan med öppna fönster och dörrar med förbipasserande hundar, grythundar som skäller... så pallade t ex Loa att grytträna, apporteringsträna, gå viltspårprov och sedan sent genomföra ett bra anlagsprov i grytet. I +30 grader!! Då blir man imponerad över orken, uthålligheten, den mentala fokuseringen och konditionen. Loa är en tunn och nätt liten tik, men uj vilken stamina! Isak och Ninja var inte sämre på något vis. Isak är endast 11 månader dessutom.

Spana in fler Rengsjöbilder >>

Grythundarna Loa och Ninja.

I helgen var Emelie och jag iväg med Adessos tre hundar och gryttränade. Om förra veckans träning kändes lite seg, så var lördagsmorgonens rätt härlig. Båda tjejerna for runt i grytet som om vare sig det stående eller liggande nålsögat vore på plats - men det var de (bedyrade Pelle) - och hyllan... a piece of cake. Loa kommer alltid snällt på inkallning. Men Ninja - idag var det på vippen att jag lyfte ut henne för att förhindra att en bra upplevelse skulle förbytas mot en sämre, utflåsad, varm och matt. Men hon kom och det kan summeras som en bra träning. Det känns ändock bra att det finns utrymme för en träning till inför grytlägret nästa helg. Marie med Pricken och Stella var och tränande, liksom Pia med Shasta och Flisan. Berit tränade Ninjas pappa Morton som förliggare med sand och allt som krävs för det provet. Solen strålade och Emelie och jag tog en lugn återresa genom gröna böljande landskap, kikade litet på avresande flygmaskiner på Arlanda innan vi hittade en lämplig sjö för hundbad i värmen. PS. Värsta blåsningen på grund av karaktärsproven så rymdes bara tio träningshundar på tisdagsträningen och vi blev blåsta på träning för att vi kom fram för sent till Ingvar. F-n jag kräver behovsprövning ;-) DS.

Isaks mamma och syrra på besök.

Isaks mamma Amber och kullsyster Trixa var på besök i stockholmstrakten i helgen. Det har snart gått nio månader sedan Isak flyttade från uppfödare Sofi och senast jag såg hans kullsyster var på valputställningen i Västerås i januari. Nu är Trixa en nästan vuxen tik, lite väl smärt, men helt stadd i fin utveckling. På bilderna ser man att hennes härliga uttryck består. Isaks mamma parades med en av mina favvoparsonsnubbar, Milo - hemma hos Milos och Ambers uppfödare Britt i Solna. Om 8 veckor har Isak, Trixa och deras brorsor halvsyskon.

Loa 2 år!

Loa är plötsligt två år! Det har gått så fort och vi har alla orättvist länge krävt av henne att vara vuxen eftersom Isak har varit Valpen sedan han kom i oktober i fjol. Loa må ha mognat, men hennes härliga lekfulla levandsglada ungflicksjag vill man inte avvara en endaste dag i livet. Om ett skratt förlänger livet och käften, så har Loa breddat allas våra trutar och givit oss feta livsförläng-ningar! Grattis söta lilla glädjespridare!

Adessos midsommarhelg

Vi stack norrut redan på tisdagens morgon. Först blev det himla mycket åka bil. Våranses Saab har en före detta luftkonditionering som numera lämnar en del övrigt att önska - så man får sitta där i fartvinden med fladdrande öron hela vägen från södra Roslagen till Ångermanlands himmelska Ådal. Men man vet att det lönar sig för när matten gjort det hon ska - nästan alltid möten och sådant - så kör hon ut till niporna vid älven och så får man simma i Ångermanälven så länge man vill. Nästan... Hennes tålamod är ju inte ett resårband precis... Men man fååår simma i fräscht vatten och länge nog. Ninja äääälskar att simma, särskilt i älven för då kan matte gå på land och man kan simma motströms och medströms i långa sjok. Fast allra bäst ändå poolen i Sacrofano. För där kunde man simma hur länge som helst. Loa imiterar Nin så hon tycker att simma är som en tävling, med Ninja. Sedan är hon väldigt intresserad av det som är på botten så efter en stunds eftertanke så stoppar hon ner huvudet i vattnet och det ser verkligen sååå corny ut. Isak är väl att betrakta som Adessos badkruka än så länge... Men litet häftigt var det allt.